Henrietta

Imorgon är det nyårsafton. Sista dagen på året.
Jag ska spendera den på Öland, med skumpa och god mat.
Idag kör vi lite impuls-lill-nyårsafton här hemma.
Skål!

När Isa och jag har dåliga dagar så klipper vi oss. Oftast blir det hennes skalle som förlorar hår.
Men nu har Isa inte så mycket kvar av den varan och dessutom är hon hemma i Dalarna så jag tog saxen och ställde mej framför speglen. Jag har väl inte heller så överdrivet mycket hår men tänkte att det kunde bli en lugg eller något. Vad som helst. Skulle precis påbörja klippningen när jag ångrade mej. Tur var väl det.
Blir sällan något bra av mina impulsklipp. Förutom på Isa, men där har vi ju klassikern att allt klär en skönhet.
Gick till konsum istället och köpte glögg, cigg, godis och läsk.
Och det ska jag kalasa på nu.

Hej då!

Sitter och lyssnar på Emil Jensen och det är precis sådär, som han säger, att när någon har enns hjärta i sin hand så får dom en ändå. Oavsett krångel, motarbete från vissa håll. Förnuftet blir som bortblåst.
Människan är bra dum. Vi lär oss så mycket och vet vad vi vill men så fort kärleken tittar fram blåses allt annat bort.
POFF! Inget förnuft, ingen logik över huvudtaget. Jag vet.
Men det är ganska lätt att vara klok när man sitter en bit bort, när det har gått några dagar och man får lite distans.
Men sen är man där igen, med huvudet på världens underbaraste bröstkorg, med någons fingrar i enns hår...
och då är man tillbaks. Man försöker vrida och vända på allt för att hitta något att gå på.

Jag är någon annanstans i tankarna idag. Hos en vän. Som jag inte längre har.
Det är jag glad för.
Du är jäkligt vacker men din personlighet är riktigt ful.
Har aldrig förstått idén som vissa har att om man trycker ner någon annan så höjer man sig själv.
Kanske funkar på vissa? Men på dom kloka borde det ju inte göra det. Dom borde se felet i det.
Desperationen. Och den är inte attraktiv.
Att prata illa om någon, förfula den är bara ett tecken på enns egna osäkerhet.
Därför är jag inte äns arg på dej, tycker mest synd om dej.
Och om du behöver nytt material när ditt snack tar slut så ring mej...så ska jag ge dej något riktigt bitit som du kan berätta.
Eller så kan jag berätta allt för personerna själv, vilket kanske hade varit det normala. Att jag själv fick ge mina åsikter, mina livserfarenheten, mina pinsamheter och mina hemligheter när det kändes bra att göra det. Istället för att du kastar ur dej all skit du kan komma på.
Förstår inte när det blev en tävling. Där man ska smuttskastar motståndaren så mycket som möjligt för att själv komma långt.
Jag är ialla fall inte med på den leken. Från min mun kommer det aldrig komma ett ont ord om Dej. Även om det har kännts lockande så biter jag ihop.
Jag föredrar att låta en person fatta sina egna beslut från sina egna uppfattningar. Och dessutom så behåller jag min självrespekt. Det är värt så jäkla mycket mer.
För när spolades tiden tillbaks och vi hamnade på högstadiet?
När man va dum, oerfaren på livet, uttråkad och inte hade bättre saker för sig än att skapa intriger.
Jag är jäkligt glad att jag är vuxen nu. Att jag vet bättre än så.
Men du verkar trivas där nere. Keep on rocking!

I brist på annat att göra (eller på lusten att göra saker som borde göras) så har jag suttit här och läst igenom gamla inlägg.
Det här har sakta men säkert blivit mitt ställe att klaga på.
Istället för att slänga all skit på någon annan så slänger jag den här.
Men det är väl kanske bättre.
Så bara för att klargöra:
Jag mår inte alltid dåligt, och jag är inte alltid deppig och ledsen.
Jag är en helt normal lycklig människa som bara har lite dåliga dagar ibland.
Och dom hamnar här. Men, jag tror dom bra också ska börja göra det.
Så vi får lite balans:)
Nu ska jag hoppa in i duschen och sen åka in och ta en öl med en gammal vän som är hemma i stan.
Tanken är det iaf. Kan fastna i soffan på vägen.

Att leva med en missbrukare i sitt liv.
Att Lyfta någon ur sina egna spyor.
Att se någon gå under. Att se någon mista alla sina vänner.
Att behöva gömma allt med alkohol i. Att behöva släpa någon till akuten.
Att behöva se någons självförakt.
Att se någon som bryr sej så mycket. Att se någon som offrar hela sig själv. Som oroar sej varje dag.
Att själv behöva oroa sig varje dag. Att se någon som har förlorat allt.
Att se någon som har gett upp. Att stå hjälplös.
Det gör jävligt ont.
Det här skulle jag kunna skriva en hel bok om. Eller två. Eller tio.

Sitter invirad i filtar, med en kopp té och Emil Jensens Mellansnack (tack mamma).
Försöker bli lite klokare.
Vi får väl se hur det går med det.
Jag är sådär deppig idag, utan någon direkt anledning.
Eller jo, någon finns det väl kanske.
Bakis är jag också.
Deppig och bakfull, finns det en härligare blandning?
Den är ganska outstanding.

Helt död.

Stress.
Det är vad denhär dagen har gått ut på.
Lär väl vara såhär enda fram till jul, men då går ju tiden iof fort.
Och jag längtar längtar till julafton.
Snart kommer Malin med Gabbe, Linus bästa kompis, så ska dom leka och Malin och
jag ska dricka glögg och äta lussekatter.
Och lite senare slinker Isa och Kattis in. Byte av julklappar innan Isa drar hem till Dalarna i 2 veckor.
(Hur ska jag klara mej utan dej så länge, kompis???)

Dax att göra lite nytta innan Malin kommer.

Tjo!
Sitter med blekning i håret. Kändes dax att ljusa ner det lite nu när allt annat är så mörkt.
Idag har jag haft den bästa dagen på längelänge.
Saker har gått precis som jag vill, problem ha löst sej och jag har fått allt att gå lekande lätt.
Fantastiskt!
Jag har en ny favorit sysselsättning. Jag älskar att diska! Kommer på mej själv med diskborsten i handen så fort jag inte har något att göra. Minsta lilla glas i diskhon (heter det så?) diskas upp direkt.
Jag är som en disk-polis, så fort ett glas hamnar i hon så är jag där, med ett pekande finger åt Emma, och diskar upp.
Emma är väldigt glad. För dom senaste veckorna har lägenheten varit i finskick. Inte ett glas eller dammkorn.
För ja, jag gillar att dammsuga också. Och moppa. Och damma. Och vattna blommorna.

Dax att skölja ur hårfärgen...

Lördag.
Sitter hemma hos mamma.
Vi var på köpstan förut idag. Dom hade en festlig tomte som gick runt i butikerna.
Jag, som lider av tomtefobi (på riktigt), gick obekvämt runt i butikerna och försökte dölja min panik.
Dendär tomtejävlen följde efter oss. För varje butik jag gick in i så kom han dit.
Först på H&M, sedan Lindex och när jag sen gick in i en liten butik men krimskrams så stod han där också.
När jag väl kommit ut så märkte jag att någon gick bakom mej, vände mej om och då var det såklart dendär tomten. Han log och sa "Ho ho God jul".
Finns det något mer skrämmande än när dom säger ho ho? Jag vände mej snabbt om, blundade och försökte önska mej iväg någon annanstans tills han försvann.
Jag är 22 år och rädd för tomten.
Ho ho!

Löser korsord, tittar på Hell´s kitchen och lyssnar på denhär låten.
Jag har fullt upp som ni hör.
Isa ringde nyss och frågade om jag ville ha sovsällskap.
Självklart Sickan. Hon levereras när Emma slutat jobbet.
Förövrigt så har det varit en händelserik dag. Dessvärre inga bra händelser.

Problem problem problem.
Att allt alltid ska bli problem.
Önskar att jag slapp alla dem och kunde andas ut.
Men icke. Här glider vi inte på bananskal, ligger på silverfat eller räkmackor.
Nix pix.
Men man kan inte gnälla när man sätter sej i situationer själv va?
Väntar fortfarande på dagen när jag ska lära mej min läxa.
Borde ha gjort det vid dethär laget.
Men självdiciplin? Vad är det?
T.o.m joggningen är lagd åt sidan. Men där skyller jag på vädret.
Och mina ipodlurar som skaver i öronen, jag kan ju inte springa utan musik.
Nu ska jag åka till Öland och kolla på Bonde.

Mamma var här ikväll, vi åt nybakat bröd med salami och brieost. Gott.
Annars hade jag med största sannolikhet ätit nudlar istället. Mindre gott.
Vi kollade på Bonde söker fru. Kan man annat än att älska det programmet?
Hur härligt är det inte att se alla känslor som bubblar och far (hur framforcerat det än är) och hur skönt är det inte att se alla olyckliga stackare som får packa sin väska och åka hem. Fortare än kvickt.
För visst är skadeglädjen den sanna gjädjen? Eller är det bara jag?
Hur vill man sätta sej i situationen och dejta någon samtidigt som den träffar fem andra?
Är det inte jobbigt nog att träffa någon när man är den enda?
Och att sedan gå runt med fjärilar i magen och inte veta om det är besvarat och sen en dag få höra "Du får åka hem".
Pang! Jaha, tack.
Inför hela svenska folket.
En timme efter att man gjort sin kärleksförklaring till kamerorna. Och inte nog med det, samtidigt fortsätter den som gav en alla fjärlilar träffa någon annan.
Vilken jäkla skit. Vem utsätter sej för något sånt? Jag kommer inte äns utsätta mej för det i det vanliga livet, när jag bara har mej själv som konkurent.
Inte på ett tag. Har man inget att vinna så har man inget att förlora. Ensam är stark. Ja, ni hajjar.

Nu ska jag ta en dusch och sedan sova. Emma sover på bortaplan idag så lägenheten är tom och tyst.
Bara jag och Linus. Och en sex and the city box.

Jag har varit i någon slags koma enda sedan i Lördags.
Isa och jag satt på en varsin stol på bistro och glodde.
Isa frågade "har du tråkigt?" och jag svarade "Nej faktiskt inte. Känns skönt att bara sitta här"
"Samma här" svarade Isa. Underlig kväll.
Och sen dess har jag bara suttit och glott, legat i sängen och stirrat i taket, suttit i Isas lya och druckit kaffe.
Jag tror det är vintern som har satt mej här.
Hade det varit sommar nu hade allt nog kännts annorlunda.
Men nu är det inte så, nu är det vinter och idag ska jag storstäda, eller julstäda kanske man säger såhär års.
Sen ska jag bjuda hit Isa och dricka glögg. Glöggen är det bästa med December, förutom julafton då.