Henrietta

Jag är en dålig människa. Sitter här och skäms lite.
P r o b l e m!
Fast jag är inte dålig, är bara en människa som gör dåliga saker. Ibland.
Finns sådana?
Jag ser någon som är glad, går fram och fördärvar allt. Helt medvetet.
Ska inte jag få må bra ska ingen annan det heller.
Eller vad är mitt argument?
Fy, borde kanske ringa och be om ursäkt...

Jag har satt mej i en jävligt dålig sits, simmat ut på allt för djupt vatten.
Bubblan har spruckit.
Fram med ångest, oro, förtvivlan. Ja, det är vell igentilgen det som är Kärlek.
Det och att stå i någons armar, ligga bredvid någon med inflätade ben, titta på någon och känna sej som världens mest speciella människa.
En klok, fanatstik människa har lärt mej en massa nya saker. Bl.a att man alltid ska vara snäll, att man får igen det tillslut.
Någon gång.
Jag har det nog tvärtom. Jag blir presenterad för Allt-jag-vill-ha.
Men det är bara någon där uppe som jävlas.
"Hej Henrietta, dethär kunde du fått om du inte..."
Men nu har jag lärt mej en läxa. Fått en nys på vad som finns, och hur bra någon kan va.
Och aldrig, aldrig mer går jag tillbaks till något annat.