Henrietta

En lördag som inte riktigt blev som jag hade tänkt mej. Men vafan, shit happens.
Nu ska jag checka ut för idag. Om en vecka så vaknar jag upp i Turkiet.
God natt!

Vaknade av att Gustav skrek -FAN! och rusade upp och slog näven i väggen.
Försovningen var ett faktum.
Har varit ute med Linus på långrunda. Älskar att vara ute och gå när majoriteten av det svenska folket fortfarande ligger och sover. Lugnet ligger som en dimma över hela Kalmar och cykelvägarna är helt tomma.
Sitter och lyssnar på Coldplay och dricker dagens första kopp kaffe.
Ska snart ta fram sminket och plattången och göra mej iordning sen ska jag sätta mej på cykeln, in mot city.
Full fart. Nu kör vi.

Gustav försov sig idag. Det är något Gustav aldrig aldrig gör. Han är noggrann och ordningsam med sånt.
Hans försovning ledde till en ny regel som jag ställer mej lite frågande till.
Ingen tv i sovrummet efter klockan tio. Vafan, Bigbrother x2 börjar kvart i elva?
När klockan är halv elva så bäddar jag ner mej, sätter igång tvn och väntar på två avsnitt och när dom är klara är det precis lagom att släcka lampan och fälla ner ögonlocken.
Men med Gustav är det ord och inga visor så stängs inte tvn av vid klockan tio så åker den ut från sovrummet.
Pondus. Sånt gillar vi.

Sommaren har gjort en sista ansträngning innan det är dax för den att tacka för sig.
Har legat på stranden och halvsovit två dagar nu. Det har resulterat i en kräftröd färg. Men bättre än ingen alls.
När jag hela sommaren har döljt min bleka kropp så visar jag nu stolt upp min nya allt annat än diskreta röda färg.
Sommarens närmande slut lämnar alltid efter sig ett visst vemod.
Man tänker igenom allt man gjort och allt man glömde göra.
Den här sommaren har jag inte gjort mycket. Spenderat ett fåtal dagar på stranden, tagit allt för några dopp, tömt plånboken på allt för lite drinkar.
Det har varit en skön men händelselös sommar.
Men nu längtar jag tills hösten smyger sig på. När halsduken åker fram för att varma halsen. När löven börjar falla och lugnet kommer.

dagen går det mulnar strax
jag tror att det är dags att gå på fest
vi måste göra nåt åt ledan
vad var det som gick snett
vi gjorde rätt och nu gör vi fel i ren protest
har vi nött varandra redan
vi lever sönder samma dagar
vad ska vi prata om idag
var det du som blev som jag
alla ögonblick vi jagar för att vara nånting mer än bra att ha

jag tror att du har fastnat mer för tvåsamhet som grej än för mig trots allt
det är så skönt när allt fungerar
det skulle vara vackert starkt och varmt men det känns fult och kalt och kallt
det är så trist när allt stagnerar
ingen vill förlora vara den som fick ett tack
var den som inte stack
när tankar blev för stora och sprack
det var jag med allt mitt snack om större ensamhet och plats att tänka på
det var du och dina vänner
det känns så konstigt att försvinna
det känns så dumt att stanna kvar
så befängt att leta svar
det finns ingen eld som orkar brinna
inga röda mattor och ingen stolt fanfar

som en skymt i varandras blickar innan allting faller loss
som ett konstgjort litet bloss
som en pacemaker som tickar för oss

Ligger i sängen. Vaknade vid åtta, var ute med Linus och sen gick jag tillbaks hit.
Så fort värken har släppt ska jag resa på mej. Ingen bra dag att ligga och göra ingenting.
Jag blir g a l e n.
Ger det en halvtimme till.

Bio ikväll. Med mamma och Johan. Sommaren med Göran. Det var ingen kanonsommar han hade att bjuda på.
Seg och halvtråkig film. Men sällskapet var bra och popcornen var goda. Så jag är nöjd.
Ligger och kollar på Big brother nu. Inser att jag behöver en rejäl fylla.
På lördag,

God natt

I´m back!