Henrietta

Jag har klippt lugg. Har också gjort citronfromage, druckit tre koppar glögg och börjat läsa på en ny bok.
Gustav är på julbord med jobbet och jag har så jävla tråkigt.
Är dagar som denna, när jag är här hemma utan honom som jag verkligen känner hur mycket jag älskar.
Jag känner det i hela kroppen (det gör jag självklart alla andra dagar också).
En härlig känsla, det där.

Imorn ska jag upp tidigt och riva av ett jobbpass på tio timmar. Inte jobbat på ett bra tag nu, trodde jag skulle tycka det skulle kännas kul att gå till ståthållaren imorn men nu känns det inte så jäkla lajbans. Bara utbildningen är klar sen kan jag göra vad jag vill.

Nu ska jag bädda ner mej, läsa några fler sidor i boken och sen släcka lampan.
Ute faller snön.

Det snöar. Så innihelvete.
Jag slutade skolan tidigt och har varit i stan och köpt vantar och byxor till barnen.
Så nu kommer dom hålla sig varma och goa. Och snygga.
Glömde imprignering till mina Dr.Martens, insåg jag nyss.
Så om en stund får jag stoppa fötterna i kängorna, sätta mössan på huvudet, halsduken runt halsen, fingrarna i tummvantarna och kroppen i dunjackan och springa ner på stan igen. Ett jäkla sjå för att inte frysa ihjäl.
Mamma var arg för att jag inte hade termobyxor på mej till skolan. Den kvinnan.
Nu plinga mobilen och Elin undrade om jag var up for ikea och kaffe.
Hörs!

Det är en hemsk känsla att sakna någon som man vet att man aldrig mer kommer att se.
Att man sa Hej då till någon som man älskar så mycket och som aldrig har gjort något fel, utan bara varit världens underbaraste varelse.
Jag bär runt på en stor sorg. Varje dag. Går inte en dag utan att jag tänker på Linus och vissa dagar är som denna, ett helvete.
När saknaden tar över hela kroppen och jag bara vill krypa ner under täcket och försvinna. För det gör så jävla ont. Och paniken är så jävla brutal.
Jag kan ligga i timmar och tänka på Linus alla egenheter. Min lilla Linus.
Som jag saknar dej.

Har en tand som jävlas med mej. Vi snakar tandvärk från helvetet.
Så idag ska jag till tandläkaren oh styra upp det här. Har en timmes ren tortyr framför mej.
Gör ont bara jag snuddar vid tanden hur kommer det då kännas när tandläkaren ska in o borra och greja under den? Tandjävel.

I fredags kom jag ut från tandläkaren med insikten om att min sista cigarett var fimpad. Jo, det är sant.
Henrietta Nordgren är numera rökfri och har varit det sen i fredags klokan 10.30.
Grymt.
Tandläkaren gjorde klart för mej att min käft inte är i världsklass.
Kom därför även ut med ett kostnadsförslag på 4500 kronor. Jomentjena!
Förörvringt så har vi fått skadedjur i vårat skafferi. Fick slänga mat för många hundralappar oh sanera köket.
Gustav var vaken till 03.30 inatt och jagade dom små djuren med dammsugaren. En man att lita på, min Gustav.
Vi hörs!

Jag lever på impulser. Så har jag alltid varit.
Jag får ett ryck och så agerar jag utefter det. DIREKT!
Jag kan inte vara klok och ge det några dagar att tänka på utan PANG och iväg.
Den här gången var det PANG, ny hårfärg, fem minuter senare påväg till närmsta affär.
Jag förstår inte hur jag gång på gång kan få mina idiotiska tankar att låta helt kloka och rent utav genialiska.
Iallafall för mej själv.
Alla i min närhet insåg misstaget men nix, inte jag. Jag ska färga håret mörkbrunt, det kommer bli skitbra och nej jag kommer inte ångra mej. Så lät det när min omgivning försökte varna mej för konsekvenserna.
Som jag sitter med nu. Jag är ett helvete att leva med just nu.
Jag sitter i mitt hörn i soffan och tycker synd om mej själv, sen går jag till spegeln och drar lite hopplöst i håret och suckar och sen tillbaks till mitt kära hörn.
Fyfan, vad trött jag blir på mej själv ibland.

I förgår blev det vinter.
Dagen innan blev mitt hår mörkbrunt.
Idag fyller hjärtat 28 år. (Och jag har snart älskat honom i två år, tiden går sjukt fort)
Imorgon ska jag dricka öl med Emma och Malin.
Typ så.