Henrietta

Sitter och lyssnar på Emil Jensen och det är precis sådär, som han säger, att när någon har enns hjärta i sin hand så får dom en ändå. Oavsett krångel, motarbete från vissa håll. Förnuftet blir som bortblåst.
Människan är bra dum. Vi lär oss så mycket och vet vad vi vill men så fort kärleken tittar fram blåses allt annat bort.
POFF! Inget förnuft, ingen logik över huvudtaget. Jag vet.
Men det är ganska lätt att vara klok när man sitter en bit bort, när det har gått några dagar och man får lite distans.
Men sen är man där igen, med huvudet på världens underbaraste bröstkorg, med någons fingrar i enns hår...
och då är man tillbaks. Man försöker vrida och vända på allt för att hitta något att gå på.

Jag är någon annanstans i tankarna idag. Hos en vän. Som jag inte längre har.
Det är jag glad för.
Du är jäkligt vacker men din personlighet är riktigt ful.
Har aldrig förstått idén som vissa har att om man trycker ner någon annan så höjer man sig själv.
Kanske funkar på vissa? Men på dom kloka borde det ju inte göra det. Dom borde se felet i det.
Desperationen. Och den är inte attraktiv.
Att prata illa om någon, förfula den är bara ett tecken på enns egna osäkerhet.
Därför är jag inte äns arg på dej, tycker mest synd om dej.
Och om du behöver nytt material när ditt snack tar slut så ring mej...så ska jag ge dej något riktigt bitit som du kan berätta.
Eller så kan jag berätta allt för personerna själv, vilket kanske hade varit det normala. Att jag själv fick ge mina åsikter, mina livserfarenheten, mina pinsamheter och mina hemligheter när det kändes bra att göra det. Istället för att du kastar ur dej all skit du kan komma på.
Förstår inte när det blev en tävling. Där man ska smuttskastar motståndaren så mycket som möjligt för att själv komma långt.
Jag är ialla fall inte med på den leken. Från min mun kommer det aldrig komma ett ont ord om Dej. Även om det har kännts lockande så biter jag ihop.
Jag föredrar att låta en person fatta sina egna beslut från sina egna uppfattningar. Och dessutom så behåller jag min självrespekt. Det är värt så jäkla mycket mer.
För när spolades tiden tillbaks och vi hamnade på högstadiet?
När man va dum, oerfaren på livet, uttråkad och inte hade bättre saker för sig än att skapa intriger.
Jag är jäkligt glad att jag är vuxen nu. Att jag vet bättre än så.
Men du verkar trivas där nere. Keep on rocking!