Henrietta

Tjabba Tjena Hallå!
Kom hem för en liten stund sedan. Har suttit och skrivit en stor hög med julkort som måste med posten imorn.
Ett jäkla sjå för att få tag på alla adresser.
Igår var det luciafirande på Isaks dagis, han var en liten pepparkaksgubbe och sjöng fint. Alltid ett orosmoment när Isak är involverad, det brukar oftast sluta i kallabalik eller gallskrik.
Malin kommer snart, vi ska fika svärmors lussekatter och dricka lite glögg innan hon åker till jobbet.
En vecka (och två dagar) till julafton, dax att börja skapa den där julstämningen.

Att sväva med ovissheten.
Jag har analyserat varenda ord, hundra gånger.
Försökt läsa mellan raderna.
Kanske kommer jag bli lyckligast i hela världen. kanske kommer benen slås omkull på mej. Igen.
Det är obehagligt att inte veta.
Att jag snart kanske får tillbaks mitt hjärta eller att jag kanske förlorar honom igen.
Det är svårt att inte hopppas. Inte lätt att inte längta.
Linus.

Idag har jag en så kallad Bad day.
Ligger i sängen och ojjar mej och suckar och väntar på att jag ska få sova.
Tristess, något så djävulskt.
Jag är så uttråkad så jag bokstavligen har ont i kroppen.
Fyfan för sega söndagar.

Jag är ledig. Ingen skola.
Inget liv. För vilka är lediga mitt i veckan? Inga.
Har spenderat dagen med att stryka och stå framför spegeln och dra hopplöst i mitt hår.
Den här satans luggen blev toppen på isberget.
Mamma bad mej sätta saker i perspektiv. Och visst, i jämförelse med cancer, naturkatastrofer och svält så är väl min bruna hårfärg och lugg ingenting.
Men när jag tänker på så onödigt det var att sätta igång hela denhär hårkarusellen när jag äntligen hade fått min hår att bli blont och min lugg att växa ut gör att jag bara vill hoppa ur min egna kropp och ge mej själv en stor käftsmäll.
Men istället får jag sitta här och gilla läget.
Till sommaren har luggen växt en bra bit och mitt hår har hunnit bli några nyanser ljusare.
Jag siktar på det.

Jag har klippt lugg. Har också gjort citronfromage, druckit tre koppar glögg och börjat läsa på en ny bok.
Gustav är på julbord med jobbet och jag har så jävla tråkigt.
Är dagar som denna, när jag är här hemma utan honom som jag verkligen känner hur mycket jag älskar.
Jag känner det i hela kroppen (det gör jag självklart alla andra dagar också).
En härlig känsla, det där.

Imorn ska jag upp tidigt och riva av ett jobbpass på tio timmar. Inte jobbat på ett bra tag nu, trodde jag skulle tycka det skulle kännas kul att gå till ståthållaren imorn men nu känns det inte så jäkla lajbans. Bara utbildningen är klar sen kan jag göra vad jag vill.

Nu ska jag bädda ner mej, läsa några fler sidor i boken och sen släcka lampan.
Ute faller snön.

Det snöar. Så innihelvete.
Jag slutade skolan tidigt och har varit i stan och köpt vantar och byxor till barnen.
Så nu kommer dom hålla sig varma och goa. Och snygga.
Glömde imprignering till mina Dr.Martens, insåg jag nyss.
Så om en stund får jag stoppa fötterna i kängorna, sätta mössan på huvudet, halsduken runt halsen, fingrarna i tummvantarna och kroppen i dunjackan och springa ner på stan igen. Ett jäkla sjå för att inte frysa ihjäl.
Mamma var arg för att jag inte hade termobyxor på mej till skolan. Den kvinnan.
Nu plinga mobilen och Elin undrade om jag var up for ikea och kaffe.
Hörs!

Det är en hemsk känsla att sakna någon som man vet att man aldrig mer kommer att se.
Att man sa Hej då till någon som man älskar så mycket och som aldrig har gjort något fel, utan bara varit världens underbaraste varelse.
Jag bär runt på en stor sorg. Varje dag. Går inte en dag utan att jag tänker på Linus och vissa dagar är som denna, ett helvete.
När saknaden tar över hela kroppen och jag bara vill krypa ner under täcket och försvinna. För det gör så jävla ont. Och paniken är så jävla brutal.
Jag kan ligga i timmar och tänka på Linus alla egenheter. Min lilla Linus.
Som jag saknar dej.

Har en tand som jävlas med mej. Vi snakar tandvärk från helvetet.
Så idag ska jag till tandläkaren oh styra upp det här. Har en timmes ren tortyr framför mej.
Gör ont bara jag snuddar vid tanden hur kommer det då kännas när tandläkaren ska in o borra och greja under den? Tandjävel.

I fredags kom jag ut från tandläkaren med insikten om att min sista cigarett var fimpad. Jo, det är sant.
Henrietta Nordgren är numera rökfri och har varit det sen i fredags klokan 10.30.
Grymt.
Tandläkaren gjorde klart för mej att min käft inte är i världsklass.
Kom därför även ut med ett kostnadsförslag på 4500 kronor. Jomentjena!
Förörvringt så har vi fått skadedjur i vårat skafferi. Fick slänga mat för många hundralappar oh sanera köket.
Gustav var vaken till 03.30 inatt och jagade dom små djuren med dammsugaren. En man att lita på, min Gustav.
Vi hörs!

Jag lever på impulser. Så har jag alltid varit.
Jag får ett ryck och så agerar jag utefter det. DIREKT!
Jag kan inte vara klok och ge det några dagar att tänka på utan PANG och iväg.
Den här gången var det PANG, ny hårfärg, fem minuter senare påväg till närmsta affär.
Jag förstår inte hur jag gång på gång kan få mina idiotiska tankar att låta helt kloka och rent utav genialiska.
Iallafall för mej själv.
Alla i min närhet insåg misstaget men nix, inte jag. Jag ska färga håret mörkbrunt, det kommer bli skitbra och nej jag kommer inte ångra mej. Så lät det när min omgivning försökte varna mej för konsekvenserna.
Som jag sitter med nu. Jag är ett helvete att leva med just nu.
Jag sitter i mitt hörn i soffan och tycker synd om mej själv, sen går jag till spegeln och drar lite hopplöst i håret och suckar och sen tillbaks till mitt kära hörn.
Fyfan, vad trött jag blir på mej själv ibland.

I förgår blev det vinter.
Dagen innan blev mitt hår mörkbrunt.
Idag fyller hjärtat 28 år. (Och jag har snart älskat honom i två år, tiden går sjukt fort)
Imorgon ska jag dricka öl med Emma och Malin.
Typ så.

Nu är hösten här. Eller vintern. Och saknaden värker i hela hjärtat.
Linus. Linus linus linus.

Idag kom regnet. Äntligen!
Kändes inte lika svårt att gå till jobbet, kändes skönt att ligga kvar i sängen ända till klockan elva utan att känna sig stressad för att missa soltimmar.
Var lite mörkt ute när jag kom hem och för första gången på länge så tände jag fönsterlamporna.
Är man helt dum i huvudet om man säger att man börjar längta lite till hösten?
För jag gör nog fan det.
Solen kan gå i moln, löven kan börja falla och jag kan placera mitt huvud på gustavs bröst framför tvn.
Jag har blivit en tråkig människa, jag vet. Men jag föredrar lugnet.

Jag är så jävla självdestruktiv.
Jag handlar innan jag tänker.
När ska jag lära mej att stanna upp och tänka efter innan jag ger mej av?
Sen sitter man här, känner lukten av Ängö och allt som var. Plötsligt slår det en, som ett baseballträ i pannbenet, vafan håller jag på med?

Hon är rödhårig, hon har hockeyfrilla och hon är helt fantastisk.
Här har ni Edith!

Jag jobbar. Typ varje dag. Har insett att någon sommar inte komme rexistera för mej i år.
Soliga dagar på stranden, impulsiva roadtrips, söndagar på strand, sena kvällar på krögers, allt det där missar jag i sommar.
Men, pengar är ganska gott det också.
Isak och Albin sover och Gustav är i stan och dricker öl.
Jag ligger raklång i soffan och samlar kraft för att ta mej upp. Har legat här i två timmar nu.
Lär nog inte komma härifrån förns Gustav kommer hem och bär in mej till sängen.
Imorgon är det midsommar. Fan vad tiden går.