Måndag
Vaknade och tomheten slog som en knytnäve mot magen.
Funderade på om jag skulle hinna ta en morgoncigg och sen kom jag på att det finns ju ingen här som behöver gå ut och kissa.
Jag har all tid i världen på att borsta tänderna, välja kläder och röka en cigarett.
Och att ha all tid över kändes inte det minsta lockande.
Gjorde mej iordning och gick ner till stan och mötte upp Anna.
Halvvägs in i fikan kände jag mej stressad, kollade på klockan och räknade hur lång tid det hade gått sedan jag gick hemifrån. Sen kom jag på igen att just det, ingen hemma som väntar på att jag ska komma hem.
Åkte hem, satte nycklen i låset och öppnade dörren. Inget skäll ingen Linus. Bara tomt och tyst.
Gick ner och handlade, inne i affären stressade jag runt bland hyllorna innan jag återigen kom på att det är ingen Linus som snällt sitter utanför och väntar.
Sitter hemma nu och hela lägenheten känns tom.
Var femte minut kollar jag efter Linus men kommer på mej lika fort.
Undrar när min hjärna ska ta in att Linus inte är kvar?
Innan mina reflexera automatiskt ska kolla efter Linus hela tiden?
