Henrietta

Jag har kanske haft tur hittills i mitt liv för jag har aldrig förlorat någon utan att jag själv har valt det.
Har aldrig varit tvungen att lämna bort någon ur mitt liv. Har alltid haft ett val.
Allt jag tidigare har skrivit här, alla inlägg om sorg och saknad är ingenting.
Småpotatis.
Idag har jag fått lära mej hur det känns att böja sig fram och ge en puss och säga hej då till någon som man inte bara älskar utan som är ens ALLT.
Det gör ont. Så ont så jag inte vet hur jag ska kunna andas.
Jag har lämnat bort det dyrbaraste jag hade och nu sitter jag här och är tom.
Jag saknar honom. Något så fruktansvärt mycket.