GIVE ME FIRE
Klängapa. Det är vad jag har blivit. Och jag gillar det inte.
Mitt behov av bekräftelse och kärlek är läskigt stort nu för tiden.
Jag är nästan patetisk. Och jag känner själv hur gnällig och jobbig jag blir.
Som en liten unge som vill upp i sin förälders famn hela tiden.
Men jag är vad vid att vara den andre. Den som lägger sig bekvämt i soffan utan att tänka på om det blir bekvämt för den andre. Den som tar bort huvudet när den tycker att den har pussats klart. Den som vänder sig först på kvällen när man ska sova.
Nu är det inte så den här gången.
Och för mej som har varit van vid att åka bergochdalbana så är det här lugna harmoniska minst lika jobbigt.
Jag får panik.
Så för att ta bort mitt känsliga humör har jag nu bestämt mej för att återuppta mitt rökande.
Kanske inte så smart, men det är bara temporärt.
(Dagens bortförklaring)
Mitt behov av bekräftelse och kärlek är läskigt stort nu för tiden.
Jag är nästan patetisk. Och jag känner själv hur gnällig och jobbig jag blir.
Som en liten unge som vill upp i sin förälders famn hela tiden.
Men jag är vad vid att vara den andre. Den som lägger sig bekvämt i soffan utan att tänka på om det blir bekvämt för den andre. Den som tar bort huvudet när den tycker att den har pussats klart. Den som vänder sig först på kvällen när man ska sova.
Nu är det inte så den här gången.
Och för mej som har varit van vid att åka bergochdalbana så är det här lugna harmoniska minst lika jobbigt.
Jag får panik.
Så för att ta bort mitt känsliga humör har jag nu bestämt mej för att återuppta mitt rökande.
Kanske inte så smart, men det är bara temporärt.
(Dagens bortförklaring)
Kommentarer
Trackback
