Henrietta

Blev vin hos Katrin ikväll. Och några vindruvor och riskakor på det.
Vi satt på innegården och pratade om det mesta och jag kom fram till att jag har det så jävla bra.
Jag är inte van vid att vara så här lycklig, jag är inte van vid att vara den som ler och tänker "så har jag det" när folk pratar om vad dom vill hitta.
Men fan vilken känsla. Och Gustav, allt är tack vare dej...Nu har jag kommit till den punkten när ord inte längre räcker till.
Finns så mycket jag vill säga, men vågar man?
Ska kolla på en film, slänga i mej lite mat och sova nu, innan det slinker ut för mycket.
Jag har ju trots allt en halv bag in box i mej. Eller något sånt.
So long!