20/4-09
Det sägs att vissa saker händer av en anledning.
Varför missade man den första bussen med tio sekunder? Varför tog den personen bussen just då?
När två människor möts sådär, av slumpen. När började det händelseförloppet mot det mötet?
Tio minuter innan eller flera dagar? Veckor? Månader?
Har man vaknat tio minuter för sent fyra dagar innan bara för att man skulle komma till den bussen vid just den tiden?
Hänger ni med på vad jag menar?
Sånt där kan man försvinna iväg på och bli alldeles tokig av.
Tänk om man bara hade fött en minut senare. För det börjar ju redan där. Då hade allt förmodligen varit helt annorlunda.
Vart hade jag varit idag? Vem hade jag varit? Vilka hade mina vänner varit? Samma som dom jag har nu? Vad hade jag gjort hittills i mitt liv?
Sådana där tankar kan jag få ibland, när jag går en annan väg än vanligt, när jag missar en buss etc...Kan gå och tänka hela dan på att jag kanske har fördärvat något eller ändrat på något.
Och sen finns det gånger när jag tar en annan väg, går hemifrån fem minuter senare, bara för att röra om.
Vissa förstår säkert inte alls vad jag menar nu. Men det är jäkligt lustigt när man tänker efter.
Hela ens liv har ju blivit som det är p.g.a en massa slumper. Eller om det nu kanske inte är slumper?
Det där får man ju tycka vad man vill om.
Det är läskigt när man väl börjar snurra iväg i sånna tankar. Konstigt hur liten och obetydlig man kan känna sig ibland. Vissa dagar känns det som att hela världen kretsar kring en själv, precis som när man var liten, vissa dagar känns det som man har noll kontroll och allt känns obegripligt stort och ogreppbart..
"Sliding doors" bara så att du förstår att jag förstår och om inte din bror hade tjatat sig med e
er hem den gången så.............how knows?
Det kallas för ödet.
