Henrietta

Jag kan inte andas. Jag mår så dåligt så kroppen knappt har ork att dra in och ut andetag.
Jag vet att jag brukar vara bra på att klaga. Men idag skulle jag kunna skriva tio kilometer om hur dåligt jag mår. 
Känns som att mitt liv är satt på repeat. Samma saker upprepar sej hela tiden och jag är så trött på allt nu.
Mina dagar går ut på att trycka undan all ångest, är det meningen att det ska vara så när man är 22?
För jag vet fan ingen annan som råkar ut för så många motgångar som jag hela hela tiden.

Jag är bitter.
Verkligen.

Jag ska ta mej i kragen nu. Vända på allt.
Jag ska. Jag kommer. Jag lovar.

Yeah right!