Henrietta

Usch. Har precis storstädat och nu sitter jag här.
Bakis. Ångest. Tandvärk.
Jag mår inte bra.
Gårdagen var trevlig. Vissa människor/stunder kan dock gärna förträngas.
Lätt sagt, inte lika lätt gjort.
I samma sekund som man ger upp hoppet så har man liksom ingenting kvar.
Och jag har gett upp nu. Det enda jag har är en jävla massa hat.
Ja, jag hatar dej. Så mycket så att det gör ont.
Eller är det i hjärtat det gör ont?
Jag ska nog inte skriva mer nu, har sovit max en timme inatt och är nästintill död.
Ska gå och lägga mej.